Francisco Goya
1746-1828
Goya is considered the 18th Century's foremost painter and etcher of Spanish culture, known for his realistic scenes of battles, bullfights and human corruption. Goya lived during a time of upheaval in Spain that included war with France, the Inquisition, the rule of Napoleon's brother, Joseph, as the King of Spain and, finally, the reign of the Spanish King Ferdinand VII. Experts proclaim these events -- and Goya's deafness as a result of an illness in 1793 -- as central to understanding Goya's work, which frequently depicts human misery in a satiric and sometimes nightmarish fashion. From the 1770s he was a royal court painter for Charles III and Charles IV, and when Bonaparte took the throne in 1809, Goya swore fealty to the new king. When the crown was restored to Spain's Ferdinand VII (1814), Goya, in spite of his earlier allegiance to the French king, was reinstated as royal painter. After 1824 he lived in self-imposed exile in Bordeaux until his death, reportedly because of political differences with Ferdinand. Over his long career he created hundreds of paintings, etchings, and lithographs, among them Maya Clothed and Maya Nude (1798-1800); Caprichos (1799-82); The Second of May 1808 and The Third of May 1808 (1814); Disasters of War (1810-20); and The Black Paintings (1820-23). Related Paintings of Francisco Goya :. | Donde va mama | Ferdinand VII | Colossus | Maja and Celestina on a Balcony | La Novillada | Related Artists: k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år. Johann Ludwig AberliSwiss, 1723-1786, Swiss painter, draughtsman and engraver. In 1741 he moved to Berne, where he took drawing lessons with Johann Grimm (1675-1747), whose school of drawing he took over in 1747. He visited the Bernese Oberland with Emanuel Handmann, Christian Georg Schetz (1718-91) and Friedrich Wilhelm Hirt (1721-72) in 1759 and in the same year travelled to Paris with Adrian Zingg (1734-86). This was his only trip abroad, but it determined him to work exclusively as a landscape painter. After nine months he returned to Berne, where his landscape views became popular, particularly with foreign travellers, enamoured of 'Nature' and keen to retain souvenirs of their travels. He was one of the first artists to portray the beauties of the Swiss countryside; his favourite subjects were the Aare Valley and views of Swiss lakes (e.g. View of Erlach on the Lake of Biel; Berne, Kstmus.). He invented a technique known as the 'Aberli style', which consisted of watercolour washes added to an image in which slightly smudged outlines were achieved through a combination of engraving and etching. The prints were made from drawings taken from nature and finished in the studio. His style was characterized by delicate execution, an intimate narrative approach, refined colours and the ability to convey a light and vaporous atmosphere. Aberli's success was such that he had to employ assistants and pupils to aid him in the coloration process; his pupils included Erasmus Ritter, Johann Jakob Biedermann, Marquard Wocher (1760-1830), Gabriel Ludwig Lory the elder (1763-1840) and Peter Birmann. From 1773 to 1775 Aberli also painted a series of costumes in response to tourist demand. Felice CasoratiItalian, 1883-1940
|
|
|